En springare

Igår fick jag en kommentar i min träningsblogg. Det var från en kille som började träna löpning för ett år sedan. Han har en vilja som imponerar. Han har motivation och vinnarskallen som behövs. Jag brukar följa hans blogg och hans träningspass. Och han läser det jag skriver.

I somras tappade han lite motivation. Loppen gick inte hans väg. Resultaten var inte lika bra som han önskat. Och viljan blev kanske inte lika stor längre.

I kommentaren igår skrev han att jag var stor del i att han inte lagt av i somras. Och att han bestämde sig för att satsa på medeldistans den kommande tiden. Medeldistans. Som jag sprang.

Jag vet inte vad jag haft för del i det hela. Jag vet inte vad jag skrivit för kommentar hos honom. Men det kändes väldigt bra att höra. En slags värme spred sig i kroppen. Jag har påverkat någon. Jag har kanske motiverat någon att kämpa vidare.

Jag hoppas verkligen det går bra för honom. Igår läste jag om ett pass med 300:ingar. Tiderna imponerade. Riktigt mycket. Kan han hålla i det där och inte bli skadad kan det gå riktigt bra. Om man inte kan tro på sig själv. Och inte kan springa som man önskar. Kan man likaväl tro på någon annan.