Idag kom en flicka fram med en teckning hon ritat. Flickan fyller snart fem år. Hon hade ritat tre gubbar mitt på pappret. Och runt dem var det en massa kladd som såg ut som rök.
Jag frågade vilka det var hon hade ritat. "Chica H, D och dig." sa hon. Fast, ja, hon använde mina kollegors riktiga namn. Konstigt hade det varit annars.
Nästa fråga från mig var vad det runt oss var för något. "Det är kärlek." berättade flickan. Som om det var det mest självklara i världen.
I bland kan man inget annat än att älska sitt yrke. Även mitt under de riktigt tunga dagarna. Teckningen sitter nu inplastad uppe på väggen. Kan behövas som lite motivation under dagarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Underbart! Visst värmer det ens hjärta med såna teckningar. Jag har samlat på mig (och laminerat) några såna "värmande" teckningar under åren och satt upp på väggen på mitt kontor.
Den äldsta av dem gjordes av ett barntimmebarn som var 4 år när teckningen gjordes. Idag är han 14 år och går i 8:an.
Jag har inte vågat berätta för honom att hans fina porträtt av fröken fortfarande sitter på väggen :-P
Skicka en kommentar