Obehagliga frågor besvarades

Det har varit lite hektiska dagar den senaste tiden. En tolvtimmars arbetsdag igår. Som avslutades med ett tre timmars långt personalmöte. Fick några timmars sömn innan det var dags att gå upp och åka tillbaka och öppna förskolan igen.

Idag kom journalisterna. Fotografen. Skribenten och en mediapraktikant. Den ena kvinnan fotade vilt. Hon tog nog närmare 500 kort under de tre timmarna vi var ute. Praktikanten. Ja. Han gjorde inte så mycket alls. Men den där tredje personen. En yngre kvinna. Hon var väldigt frågvis. Och visst, det kanske var hennes jobb att vara det.

Jag vet inte om chefen hade bett henne att fråga mig mest. Eller om hon nämnt att bara jag var utbildad. Men jag fick en herrans massa frågor. Frågor om hur vi arbetar med miljön. Skogen. Kretslopp. Material. Mina personliga åsikter om att vara ute. Vilka teoretiska övningar vi gör. Praktiska.
På vägen hem frågade hon hur det var att vara kille på förskolan. Om utbildningen. Som fick sig en känga av mig. Jag pratade på. Hon lyssnade. Och talade sedan in på sin lilla bandspelare.

När jag satt på rast frågade hon ännu mer. Där satt jag bland övriga kollegor och berättade. Om allting. Om mitt aktiva sätt att vara. Om varför jag går vägar där vi måste gå över träd i stället för att gå runt. Om varför barnen ska få tänka själva och inte få svaren serverade. Jag pratade. Hon antecknade.

Nästa vecka skickar hon texten till mig. Jag antar att jag ska godkänna den. Just nu är jag glad att det är över. Men samtidigt funderar jag lite. På vad jag egentligen har sagt. Säkerligen har jag bara svammlat en massa smuts. Som vanligt. Men har jag tur. Riktigt mycket tur. Så kommer det en artikel som är bra. Bra på alla sätt. Då har jag pratat. Och många andra där ute. Kan anteckna och lyssna.