Allt är inte som vanligt

Det skrivs inte så mycket just nu. Kanske ska jag bara glida in och säga att allting rullar på som vanligt? Men det skulle inte vara sanning. Inte riktigt sanning. Och inte min sanning.
Allting är inte som vanligt. Om man nu räknar "vanligt" som den senaste tiden.

Saker och ting börjar vända uppåt igen. Det är bra. Det är inte en vind i ryggen. Men det är inte så illa att gå till arbetet längre. Kanske är det för att julpysslet är i gång. Och det är en hel massa julpyssel. Jag ser inget slut på allt barnen gör.
Samtidigt ligger ledigheten runt hörnet. Eller så är det att vi arbetat ihop oss och kommit fram till att det inte var så hemskt ändå.
Fredagar känns nästan som ledighet. Det sprider sig alltid ett lugn över avdelningen då. Så man kan säga att jag arbetar fyra dagars veckor. Fast ändå inte.

Foten som varit trasig så länge nu. Börjar hålla för lite löpning igen. Den är inte hel ännu. Utan felen finns nog kvar där i. Men 40-50 km i veckan kan jag köra. Förneka att något är fel. Inte tänka på det. Tävla mot mig själv och mot klockan i stället. Pass ut och pass in.

Alltså. Det är inte som vanligt. Det har blivit lite bättre. Ett bättre vanligt. Och om 15 dagar blir det ännu bättre. Då blir jag rik. Det är sant. Jag kommer att vinna en satans massa pengar då. Ni ska se.

Jag träffade en mamma till en flicka jag gick i låg och mellanstadiet med i veckan. Vi pratade en del innan bussen kom. Jag brukar sällan fundera över mina gamla klasskamrater. Jag tyckte inte direkt om den tiden. Och försöker ofta se det som ett avslutat kapitel i min livsbok. Men nu har jag funderat lite de senaste dagarna. Jag vet vad den här flickan gör. Hon pluggade medicin i Köpenhamn. Men vad gör alla andra?
Klassträffar brukar kunna avgöra sådant. Jag har aldrig varit på någon. Kanske blir jag inte bjuden. Eller så har det inte varit någon ännu. Ska man säga den klassiska "du är precis som förr!"? Jag vet inte hur jag skulle tolka den. Jag vill vara förändrad. Men samtidigt inte allt för mycket personlighetsmässigt.
Klassträffar. De verkar lite roliga ändå. När allt kommer omkring.

Och när allt kommer omkring. Bör jag även ta in påsarna som fortfarande står kvar i hallen. Att jag aldrig lär mig. Tänk om det skulle komma upp på en klassträff. Oj oj.