Poff - borta!

Nu sitter jag här igen. På chefens kontor. Hon är inte här. Semestern har börjar för henne. Och hon är antagligen på väg på sin bröllopsresa till Thailand.

Jag sitter kvar här. På arbetet. Två veckor kvar. Nedräkningen har börjat. Eller. Ska jag vara ärlig så började den redan för tre månader sedan. Ungefär.
Men det är ändå okej. Det är relativt stillsamt här. Det är bara det att. Vara helt ledig. Skulle faktiskt vara rätt bra det också.

Det städas en hel del nu. Det görs i ordning saker inför hösten. Nystarten efter semestrarna. Barnens saker ska flyttas över till nya avdelningar. Fack. Lådor. Hyllor ska ommarkeras med deras namn. Det är en hel del pyssel.
Städa ur förråd. Och rensa bland leksaker. Slänga en hel del trasiga saker. Leta i kataloger efter nytt.
Och jag blir lite fascinerad. Över hur en del städar. De samlar ihop saker som ligger på ett ställe. och kastar in det i ett skåp på ett annat ställe. Poff! Så är det synliga borta. Men skiten ligger ändå kvar. Är det inte lättare att sortera det på en gång?

Kanske förlitar de sig på att jag kommer dit sen. Med min pedanthet. Med min tyska ordning. Och städar upp allting igen. Som så många gånger förr. Poff! Så ligger allt i ordning. Markerat med text.

Nåja. På lördag är det en biltripp till Jönköping planerad. Flickan från landet i norr ska följa med. Vi ska till US M. Han ska snart flytta tillbaka till Amerika. Tyvärr. Så det blir en liten avskeds fest där. Kan bli bra. Med pilsner. Sång. Sällskap. Och diverse andra härligheter.

Men ännu är det inte lördag. Det är inte ens fredag. Eller torsdag. Det är bara tisdag. Vilket i och för sig innebär VM semifinal. Tyskland - Italien. Och vi vet alla hur det kommer att gå.
Det hjälper inte att stänga av Frings. Ha! Tror ni det?

Jag avslutar med ett citat. Som står framför mig. På chefens skrivbort. Det stämmer väldigt bra. och en del människor bör nog ta åt sig av det. Tänka till lite. Och inse.

"Man fattar långsammare sin lycka än sin olycka."
/Livius