Jag råkade jinxa

Fan. Det var så nära. Jag var så nära att dra in en perfekt termin. Ända sedan jag efter sommarsemestern kom tillbaka till det nya arbetet har jag varit där varenda dag. Då vi hängde två veckor i Thailand i våras så lyste semesterdagar med sin frånvaro. Så klart. Det var bara att bita ihop och arbete genom höstlovet.

Barnen har fortsatt håll sig friska. Ta i trä och allt det där. Eller. Prinsen är faktisk för stor för att jag ska få vara hemma och vabba. Men hur som helst. Inte en vab-dag på hela terminen. Inte på Minihoppet heller.

Och så jag själv. Jag har duckat varenda sjukdom. Kollegor och barn som varit sjuka. Och så det där enorma utbrottet av vinterkräksjuka. Som tidningen skrev om. Nästan alla trillade dit. Hela skolan. Jag torkade upp. Jag klarade mig.

Förra veckan började jag inse att det är nära. Det var bara några få dagar kvar innan jul. Några få dagar kvar till jag varit på plats exakt varenda dag under hela terminen. Det var förra veckan.

I söndags vaknade jag med sjukt ont i halsen. Alltså. Vi pratar så ont i halsen att det knappt gick att svälja. Det kom från ingenstans. På måndag morgon åkte jag till jobbet. På måndag eftermiddag åkte jag hem igen. Efter att kollegor tyckte jag såg lite lagom pigg ut. Efter att jag bitit ihop allt för många timmar.

Så. Jag var fem dagar i från. Varför var jag tvungen att jinxa det här med den perfekta terminen. Helvete. Hade jag inte sagt något så hade jag antagligen varit på arbetet just nu. Helt klart. Inte legat här i soffan och tyckt synd om mig själv.

Om några veckor börjar vårterminen. Då börjar en ny chans. Och sitter jag där i juni utan frånvarodagar. Då ska jag fan inte jinxa något.

Inte ens nära två minuter

Och så gick det ett tag igen. Men jag har faktiskt en ursäkt. En lagom dålig ursäkt. Men ändå.

Det var så här. Jag skulle hålla ett lektionspass. Fyrtio barn satt framför mig och väntade spänt. De skulle få höra om Cirkusen. En sån där minilektion där man pratar lite kort om någonting. Efter att barnen fått en ledtråd och försökt gissa. Lite historia. Lite fakta. Kanske en filmsnutt. Och sen försöker man svara på eventuella frågor.

Innan jag startar bildspelet och lektionen vill datorn bara göra en snabb uppdatering. Två minuter. Det var så lång tid datorn lovade att det skulle ta. Det var i torsdags. Förra veckan! Sedan dess har jag pratat med IT-supporten tre gånger. Vår egna IT-tekniker två gånger. IT-teknikern har till och med pratat med IT-supporten. Och ingen har lyckats få min dator att fungera igen. Så de där två minuterna. Det var inte ens nära.

Lektionen löste sig. Var inte oroliga. Min kollega hade en egen dator. Barnen fick sin minilektion om cirkusen. Hans dator ville också uppdatera sig. Två minuter. Jo. Visst. Han tryckte aldrig på uppdatera-knappen. Hans dator fungerar fortfarande.

Så. Med andra ord har jag ingen fungerande dator just nu. Folk försöker hitta en lösning. Hitta koder och nycklar som ska låsa upp den igen. Kanske fungerar den efter jul igen. Vad vet jag. Det enda jag vet att datorhelvetet ljög. Det tog betydligt längre tid än två minuter.

Prinsens sovrutin

Jag har snart en tonåring hemma. Det är helt sjukt när man egentligen tänker efter. För inte alls länge sedan flyttade jag norrut och Prinsen föddes strax där efter. Och så gick tiden. Fort. Tydligen.

Men den här Prinsen. Han som ibland faktiskt går och lägger sig efter sina trötta gamla föräldrar. Eller förlåt. En trött gammal förälder. Den andra. Flickan från landet i norr. Hon är ung, vacker och pigg. Så klart. Hur som helst. Prinsen. När han ska gå och lägga sig har han en rutin. Jag vet inte om han är medveten om den. Men han verkar inte riktigt kunna gå och sova utan den.

Han säger god natt. Väntar på att vi säger samma sak. Då säger han sov gott. Och väntar på svar. För att avslutningsvis säga Jag älskar dig. Och det är så klart härligt. Och även efter det sista väntar han på svar. När allt är sagt så vill man tänka att nu är han färdig. Och så är det faktiskt i bland. Men allt som oftast. Då ska han komma ner igen. Glömt ta med sig något. Glömt säga något. Och så ska rutinen börja om.

God natt. Sov gott. Jag älskar dig.

Nog finns det jobbigare rutiner. Den här rutinen är ändå rätt fin. Och det här gäller även om han sover borta. Säger god natt i telefonen. Eller om vi säger god natt i hans rum. 

Skulle det dessutom vara så att han har glömt ytterligare något. För det är långt i från omöjligt. Ha! Jodå. Så kör vi ett varv till. Och ibland. Då ska han chocka. Imponera. Då kör han rutinen på tyska. Bara en sån sak.

Gute nacht.

Schlaf gut.

I liebe dich.