Jag har funderat lite på språket på min arbetsplats. Det handlar inte om fula ord från personalen. Inte från barnen heller för den delen. Utan det handlar om grammatiken.
Att barn i fryra - fem års åldern inte har perfekt grammatik kan alla förstå. De flesta böjelserna bli fel. Det kan heta bästaste, tvådje och skärde. Absolut inget ovanligt att de säger så. Det ända man kan göra är att repetera orden på rätt sätt.
Men det jag har märkt är att man själv. Som pedagog. Ofta kommer in i barnens talsätt och säger medningar som låter väldigt konstigt. Både meningsbyggnadsmässigt och böjelsemässigt. Jag kommer allt oftare på mig själv. Eller att Flickan från landet i norr kommer på mig. Att använda ett språk som inte verkar vara helt fördigutvecklat.
Får man alltså som pedagog sämre (dåligare) språk? Det tas aldrig upp på utbildningen. Visserligen var det väldigt mycket som aldrig dök upp under utbildningen. Som man hade behövt i arbetslivet. Men nu är det språket det gäller.
Kan man göra något för att undvika det här. Börja rätta sig själv hela tiden kanske är rätt medtod. Det sker ändå inte i varje mening.
Eller kanske ska man bara skratta åt det. Och tillämpa uttrycket: "Man blir som man umgås". Ha!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nix, man får inte automatiskt ett sämre språk som pedagog, men däremot kommer jag då och då på mig med att jag talar annorlunda/sämre när jag under en period jobbat mer än vanligt tillsammans med "nysvenskar" av blandat ursprung.
Då slinker väldigt ofta konstiga meningar in i mitt vokabulär.
Botemedel? Läs mycket böcker, nöt in den korrekta svenskan och rätta dig själv när du kommer på dig!
:-)
Du umgås för lite med vuxna förståndiga och mogna människor som mig =P
Tessalisa >> Men borde det inte vara samma sak då? Om man nu arbetar mycket med "nysvenskar" eller med barn som kansk einte har färdigutvecklad grammatik? Det sätter sig på sitt eget språk på samma sätt.
Mr T >> Så klart! Det är så det ligger till. Vad har du för dig i helgen? Cykla något? Luch? Middag?
Hm, ja egentligen så kanske det är det. Jag har bara inte upptäckt fenomenet hos mig själv än!
I mitt jobb träffar jag till största delen vanliga barn av svenskt ursprung. Hittills har jag inte upptäckt att det påverkar mitt språk, men den lilla tid under veckan som jag tillbringar tillsammans med "Nysvenskar" har bl.a. fått mig att säga:
"Nu jag är sen, jag måste gå hemma".
Självklart skulle jag egentligen säga:
"Nu är jag sen, jag måste gå hem"
hej hopp på dig! hoppas allt är bra med dig och visst blir språket sådär ibland på jobbet men va faaaannnn, men till roligare saker, hörde du var sugen på att flytta! vad är det som händer? kul så klart.
många stora och varma kramar från Dirty C
Anonyma C >> Det är väl en del av charmen av att arbeta med dessa små.
Jo, en flytt ligger i framtiden. När återstår att se bara.
Skicka en kommentar