Sedan arbetet började efter sommaren har jag haft lite problem vid mitt matbord. Nya barn har kommit dit. Några gamla är kvar. Någon har svårt att sitta stilla. Någon pratar konstant. Någon har svårt att använda kniv och gaffel. Föredrar fingrarna. Och någon säger inte ett ord.
Jag har totalt sju barn vid mitt bord.
Och det har varit stökigt där jag sitter och äter. Hög ljudnivå. En massa stök. Och väldigt dålig matro.
Jag har försökt fundera ut något jag skulle göra. Något som fick dem att skräpa till sig. Att lyssna upp. Förra året körde jag med prickar. Tre prickar och man åkte bort från bordet. En prick kunde vara att rapa. Säga något fult ord. Bråka. Skrika. Ja, sådana saker.
Nu har jag gjort ett häfte där varje barn får säga något positivt om sig själva. Vad de tycker de är duktiga på. Eller vad de tycker om med sig själva. Och det har blivit bemött på ett oväntat bra sätt.
Jag gjorde också egna bordsregler tillsammans med barnen. Som vi har satt upp på väggen bakom bordet. De fick vara med. Så att det är lättare för mig att referera till dem.
Och till slut. Har jag tagit dit Kalle. Kalle och hans chokladfabrik.
Nu sitter barnen lugnt. Äter med bestick. Påpekar när någon råkar bryta en av våra regler. Och när jag läser efter maten. Sitter alla vid bordet och lyssnar intensivt. Det är inget prat som det var när jag läste små korta böcker.
Jag tror jag har lyckats. Faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
My guy fix!
Regler som bestäms gemensamt är tusen gånger bättre än pricksystem.
Funderade lite på om barnen också någon gång får chansen att påtala om du brister i ditt uppförande? Och att läsa en bok, det finns fan i mig inget bättre sätt att skapa en gemenskap. Dels under tiden man läser men även före/efter för då har man boken som gemensamt samtalsämne. Barn brukar älska när man återberättar valda delar, tillsammans skrattar åt det roliga och funderar över det som är svårt, spännande och kanske en smula läskigt.
Jag tror du är en UNDERBAR förskolärare/Mari
Mari >> När det gäller bordsuppförande är barnen inte sena att påpeka om jag råkar göra något fel. Men om man ser det allmänt. kanske borde barnen få säga vad vi pedagoger borde ändra på i vårat beteendemönster och vårat sätt att agera. Att allt de vill kanske inte går att genomföra är en sak, men de får fram sina åsikter i alla fall.
Underbar förskollärare. Oj. Det var stora ord. Jag önskar jag i såna fall kunde se det själv. Och få uppleva mitt kunnande på ett positivare sätt. Men tack. Verkligen. Tack.
Tycker alltid du hittar så bra lösningar på dina problem på jobbet, go Matte! Du måste vara den bästa "fröken" de har på dagis.
Skicka en kommentar