Och till slut kom den där dagen. Dagen där jag stängde dörren till arbetet för sista gången den här terminen. Den var efterlängtad. Sista veckan på arbetet var inte den roligaste. I hopslagning av avdelningar. Mycket barn. Lite för lite personal. Dessutom stod jag där med både fleecejacka och skaljacka. I slutet på juni.
Men det var då. Nu är nu. När jag stod där i den kalla blåsten trodde jag inte att jag skulle få uppleva det här som är just nu. Värmebölja. I norrland! En stod fet sol varje dag. Har knappt sett ett moln på snart två veckor. Över 25 grader varje dag. Otroligt oskönt att sova i. Men man får inte klaga. Så klart. I stället flyr man ut till havet. Lånar en stuga. Svalkar kroppen i iskallt vatten.
Jag har aldrig haft så kort semester som jag har det här året. Även innan barnen så hade jag längre ledighet på sommaren. Jag behövde det. Det behöver jag visserligen nu också. Men den som spar, den har. Och nästa år behöver jag några dagar extra för att fly landet ordentligt. Som längst har jag haft tio veckor. Satan vad skönt det var.
Men tillbaka till det här året. Kort semester. Sen är det bara på det igen. Ny avdelning. Nya kollegor. Allt det där jag pratat om tidigare.
Fyra veckor går fort. Otroligt fort. Så det gäller att utnyttja tiden ordentligt. I extremhettan. Stockholm. Gröna lund. Äventrysbad. Farmor. Hem och ut till havet. SUP. Hoppa från bryggan. (Inte jag så klart, det är svinkallt i vattnet!) Grilla. Åka vattenskoter. Titta fotboll. Springa med trasigt knä. Åka ring bakom vattenskotern. Maxa maxa maxa. Och så försöka sova någon timme i värmen.
Nu har halva semestern gått. Redan. Och till slut kommer den där dagen. Dagen då jag öppnar dörren till arbetet för första gången på höstterminen.
