För ett tag sedan skulle jag tvätta bilen. Få bort salt och smuts och allt möjligt skit som fastnar när man kör. Är dålig på det där. Att ta bilen till tvätten. Så fort det är en bil kö så känns det som en mindre evighet. Tänker att jag kan göra det en annan dag.
Men nu var det dags. Hade egentligen inte bråttom utan jag ställde mig snällt i kö efter en annan bil. När den körde in rullade jag långsamt fram till förstaplatsen. Tänkte att det strax var dags att rulla in och äntligen få en ren bil. Jag skulle bara förbi det där lite jobbiga momentet där jag måste knappa in koden och hoppas att allt fungerar samtidigt som alla i kön bakom tittar på mig.
Den gröna lampan börjar lysa och dörrarna öppnas. Jag startar bilen. Ingenting händer. Testar igen. Ingenting. Paniken är ett faktum och svetten börjar forsa längs ryggen. Det kommer fram folk från bilarna bakom och undrar vad som händer. Panik. PANIK!
Jag får inte igång biljäveln. Öppnar motorhuven av någon anledning. Vet egentligen inte varför. Startkablar. Visst har jag det där bak? Någon säger att de står i kö så jag måste knuffa undan bilen. Nej, shit. Säger du det? Idiot.
Jag har fullständigt panik just nu och har absolut ingen aning om vad jag ska göra. Gör ett sista desperat försök att starta bilen samtidigt som jag slänger i väg en bön. Den startar. Vilken lättnad. Rullar in och tvättar med bilen igång. Vågar inte stänga av den igen.
Topp fem jobbigaste tillfällen i livet. Absolut. Om jag kommer att tvätta bilen fler gånger? Fan heller. Kommer inte att hända.
